Tydliga ramar – en förutsättning för en lyckad skolmåltid

Maria Edholm har mångårig erfarenhet som både fritidspedagog och lärare i grundskolan. Numera arbetar hon som universitetsadjunkt vid Luleå Tekniska Universitet, avdelningen för pedagogik, språk och ämnesdidaktik. Under sina år som lärare har hon identifierat några nyckelfaktorer för en väl fungerande skolmåltid.

Text: Linnea Davinder, (praktikant våren 2022) Dietist och studerar Måltidsekologi vid Örebro universitet och Gunnar Jonsson, (handledare) pedagog vid LTU och Länsstyrelsen i Norrbotten

För att måltiden ska kunna bli en pedagogisk resurs måste först det praktiska runtomkring fungera. Matro är viktigt. I Marias klasser har det varit framgångsrikt att skapa struktur och att avsätta tid för måltiden. Som exempel kan nämnas att eleverna terminsvis i förväg har fått välja ett antal ”matkompisar” att sitta tillsammans med under lunchen. De har också behövt sitta vid bordet i minst 20 minuter. Marias erfarenhet är att detta har skapat förutsättningar för en lugn måltidssituation. Det har möjliggjort att stressen att komma ut på rast har minskat och eleverna har då oftare ätit upp maten. De har också haft tid att konversera med varandra.

Eleverna behöver vara delaktiga i beslutsfattandet. Gruppen behöver få sätta sina egna ramar och vara eniga om vilka regler som ska gälla. Klassrådet kan vara ett lämpligt forum för att hantera sådana frågor. Bland de yngsta eleverna kan det handla om att sätta upp regler för bordsskick. ”Hur gör vi i vår grupp?” –Exempelvis: Vi äter med stängd mun, vi håller låg samtalston och vi samtalar med de som sitter närmst.

Klasslärarens medverkan under måltiden är viktig. Inte bara för att föregå med gott exempel vad gäller själva ätandet utan också för att kunna uppmärksamma frågor som dyker upp. Saker som kan behöva tas i helklass kan på så sätt fångas in. Hon berättar ett exempel då eleverna klagat på att skolmaten inte var god. I klassrummet utmanade hon dem då att beskriva vad god mat är, vilket visade sig vara en ganska komplex fråga. När ett antal kriterier för god mat räknats upp jämfördes dessa med den nuvarande skolmenyn och på så sätt kunde eleverna omvärdera och nyansera sina uttryckta åsikter om maten.

Kunskaper om mat och varför man bör äta en varierad kost är nödvändiga Det är bra med enkla modeller för att skapa förståelse. Kostcirkeln är ett sådant verktyg. Den har Maria använt både i helklassundervisning och i individuella fall när det har behövts. Som exempel berättar hon om när hon uppmärksammat elever som blivit vegetarianer men som valt bort proteinkällan helt och hållet. Då har hon tagit fram kostcirkeln och fört ett samtal med eleven om varför protein är nödvändigt och vilka alternativa proteinkällor som det finns att tillgå. Frågor som ”vad tycker du är gott?” är viktiga i samtalet.

Att kombinera samtalen med praktiska moment är ytterligare något som Maria förespråkar. När en diskussion om energidrycker hade uppstått i klassen gjorde Maria en kemilektion av det. Eleverna fick tillverka egna energidrycker. Resultatet blev dock inte särskilt smakligt. Innehållet i energidryckerna som finns i handeln diskuterades sedan i relation till näringslära och vad kroppen behöver för att må bra.

Läraren har möjlighet att påverka måltidssituationen och kan också påverka själva lärandet om maten. Vad som serveras ligger dock i måltidsorganisationens händer. Denna är i sin tur styrd av budget och upphandlingsregler. Det vore bra om hela organisationen ännu tydligare jobbade mot gemensamma mål; god och nyttig kost och att eleverna lär sig goda hälsovanor. Detta ansvar ligger på alla som är inblandade i skolmåltiden, alltså kostchef, rektor, måltidspersonal, lärare och elever. Det är enklare och trovärdigare att tala om nyttan av närproducerad och miljömässigt bra mat om det är sådana matvaror som har upphandlats. Matfrågan borde i högre grad uppmärksammas i skolsammanhang menar Maria.